Innan behandlingen påbörjas, tas anamnes/sjukhistoria där patienten får berätta om sina besvär. Därefter görs alltid en ortopedmedicinsk undersökning för att säkerställa rätt diagnos. Vet man inte vad som orsakar besvären är risken stor att effekten av behandlingen uteblir.
Från en kompressor genereras sk pneumatisk energi vilken överförs via en löpande kula till ett munstycke/applikator som genererar stötvågor ner mot den skadade vävnaden. Stötvågornas frekvens och kraft anpassas efter diagnos och individ. Ett kontaktgel mellan hud och applikator används för att underlätta spridningen av impulserna/slagen.
Mellan 2000-5000 stötar/behandling är vanligt beroende på vad som behandlas. Själva behandling tar ca 5 – 10 min.
Behandlingen upprepas med 5-7 dagars mellanrum och totalt brukar 3-5 behandlingar räcka för att ge bestående och tillfredsställnade resultat. I vetenskapliga studier och i praxis har det visat sig att vissa individer reagerar med total utläkning redan efter en enstaka behandlning.
Man bör avstå från instensiv fysisk aktivitet och belastning av behandlad vävnad det närmaste dygnet efter en behandling.
Man bör inte samtidigt genomgå någon parallell behandling, i synnerhet inte kortisoninjektion, antiinflammatoriska läkemedel eller blodförtunnande medicinering. Personer med hjärtbesvär, ökad blödningstendens samt gravida skall inte behandlas med stötvåg.
Antiinflammatorisk medicin skall inte ha intagits de senaste 5 dagarna före behandling samt inte under pågående eller direkt efter avslutad behandling.
Stötvågsbehandling eller tryckvågsbehandling kan upplevas som något smärtsam. Obehaget upphör dock så fort apparaten stängs av. Själva behandlingen tar sällan mer tid än några minuter och upplevs så gott som alltid som uthärdlig eller utan problem.
Biverkningar är ovanliga, men för vissa uppstår ibland ett mindre blåmärke i behandlingsområdet. Likaså kan man ibland få något ökade besvär ett par dagar efter. Receptfria värktabletter brukar i de flesta fall då vara tillräckligt.
Stötvågsbehandling har använts inom sjukvården sedan 1980 talet. Då sprängdes den första njurstenen med hjälp av stötvåg. Behandlingen av njursten krävde tidigare ett kirurgiskt ingrepp och relativt lång eftervård. Idag är stötvågsbehandling förstahandsvalet.
Under 1990-talet har metoden vunnit mark inom sk muskuloskeletala besvär och skador. Det är framför allt besvär med muskelsenor, sk tendinopatier, som de senaste femton åren framgångsrikt behandlats med stötvågsbehandling. Man har även funnit bevis för att frakturläkning och läkning av hudskador/bensår har effekt av behandlingen. Inom idrottsmedicinen användes stötvåg för första gången av den tyska olympiatruppen under OS 1996. Idag rekomenderas stötvågsbehandling inom ortopedin ofta före kortisoninjektioner och kirurgi då effektiviteten är så hög och biverkningarna så få. Vävnaden tål belastning snabbare och idrottaren undslipper viloperiod och tidskrävande återuppbyggnad/rehabilitering före tävlingsåtergång.
Metoden vi på Team Ortomed använder oss av, kallas för ”radial extracorporeal shock wave therapy”, och förkortas rESWT.
Genom en applikator går tryckvågor som uppstår genom lufttrycksgenererade mekaniska slag. Behandlingen ökar den metaboliska aktiviteten i vävnaden och stimulerar kroppens eget läkningssystem. Ökad blodcirkulation och näringstillförsel samt att en ny infllammation startas, vilket är kroppens naturliga reaktion vid läkning och reparation. Neovaskulariseringen; vid långvariga besvär i knäskålsena och achillessena, har man funnit nybildning/inväxt av blodkärl och nervändar som normalt inte skall finnas där. Något som verkar kunna bidra till kroniska besvär. En reducering av dessa kärl har visats som effekt av stötvågsbehandling.Vid besvär med sk kalkinfällning i muskelsena, har man kunnat visa att tryckvågsbehandling resulterar i reducering av kalkansamling med minskade besvär eller utläkning som följd.
Diagnoser och vävnadsskador som lämpar sig väl för stötvågsbehandling och som framgångsrikt kan behandlas: Tendiniter, tendinoser, slemsäcksinflammation/bursiter, ärrvävnad, och ligamentära skador.
”Impingement”
tendinit
slemsäcksinflammation/bursiter
kalkaxel
rotatorcuffskador
tendiniter
tennisarmbåge och golfarmbåge
Tendiniter
Tendinoser
Bursiter
Tendininter
Bursiter
Hopparknä
Löparknä
Hälsenseinflammation/achillestendinit
Plantarfascit (hälsporre)
Hälsmärta
Tåsmärta – mortons neurom
Kontraindikationer, som sätter hinder för behandling:
Blodförtunnande läkemedel
Hjärt- och cirkulationsrubbningar
Blödarsjuka
Akut inflammation/skada
Pacemaker
Cancer i området
Graviditet
Infekterade sår i direkt närhet
Relativa kontraindikationer:
Kortisoninjektion i samma vävnad senaste månaden
Demens
Psykossjukdom
Barn, under 18 år
Diffus smärta el nedsatt förmåga att redogöra för lokalisation
Ortopediska besvär i härhet av lungor